Jag har inte slutat blogga. Och jag lever än. Barnet mår bra, hoppas jag iaf. ;o) Men däremot har jag denna första vecka i vår dotters liv varit helt slut! Sömnbrist delux. Nån natt ammade jag konstant, andra nätter har jag helt enkelt inte kunnat slappna av. Jag bara tittar på henne, vår guldklimp (eller som jag kallar henne "kulta", "pikku kulta", "äitin kulta" osv). Även när jag försöker att inte glo på henne så är jag på helspänn. Sömnbristen gör sitt naturligtvis! Så jag måste lära mig att koppla av lite...
Rapporterar bättre om allt när jag är lite piggare.
Kan iaf säga att jag blir helt jäkla kär i denna lilla tös om och om igen! Finns inget finare!
<3

/M-J

Som det även syns på bloggen var jag uppe och kollade på Eurovision till sent i lördags. Sedan bloggade jag om det och vi gick och la oss.
Svärmor som skulle sova hos oss sa skämtsamt (?) vid läggdags "väck mig sen när ni åker iväg till förlossningen". Och det sista jag själv sa till frugan innan jag somnade var "tänk om hon vill komma ut nu när mamsen fått se Eurovision!?"...
Jag somnade därefter och frugan låg i sängen och kollade på en serie med hörlurar i öronen. Efter ca 45 min väcker hon mig med frugan "vad är det?" Då har jag legat och sagt ajajaj i sömnen! Min första riktiga värk!!! Jag vaknar och säger "jag vet inte. Jag känner mig konstig". Direkt därpå känner jag en liten forsning! "Jag tror vattnet gick!?" Eller? Jag ställer mig snabbt upp och då kommer det mer! Japp, vattnet gick!
Skyndar in på toa och sätter mig. Lämnar spår också. Och inser att vattnet är rött! Alldeles blodigt! :oS
Ringer förlossningen och de tycker att vi ska komma in.
Vi promenerar (!!) därefter til sjukhuset, jag läckandes, hahah...
På sjukhuset kollar de vattnet och konstaterar också att det är det som gått och att det är blodigt. Därefter görs en massa andra undersökningar och vi blir kvar inlagda.
En lång och sömnlös natt och dag följer... Med värkar, värkstimulerande dropp, smärtor, smärtstillande, pain from hell och slutligen belöningen...
Söndag 19 maj 16:01 halkar vår mer än efterlängtade dotter Elwin ut!
Trots övertid är hon en pyttemänniska på endast 3210gr och 50cm men alldeles perfekt och underbar! Frugan fällde många glädjetårar när vår kära Elwin äntligen såg dagens ljus!
Själv var jag helt färdig och fick ligga kvar och sys i nästan 1,5h... :oS

Vår dotter ville visst bara vara snäll mot ena mamsen som är Eurovisionfreak och väntade till direkt efter det spektaklet (årets höjdpunkt på TV). Mot andra mamsen kände hon inte för att vara lika snäll, så Micaela missade VM-finalen...
Dock så var det ovanligt mycket liv i magen redan tidigare under lördagen när det var semifinal mellan Sverige och Finland. Men inte så man fattade vad som skulle ske, även om jag påpekade några gånger för frugan att ungen försökte skrämma mamsen att tro att Eurovision skulle missas... ;o)

/M-J

I år körde vi verkligen på grannlandsröstning här. Alla vi gillade alla nordiska bidrag! Hallelujah! ;o)
(Nej jag bryr mig inte om land när jag väljer favvon. Har aldrig gjort det. Jag hejar alltid på bästa bidraget oavsett vilka som sänt det! Det är musiken som ärviktigast, patritiosm kan fara å flyga!)
Mina personliga favoriter i år var dock Danmark och Norge!
Men av röstsammanställningen här fick vi gemensamt fram Danmark som vinnare!
Och ja, Danmark vann juh hela tävlingen också! ;oD
Postar en bild nedan på sammanställningen av våra röster, alltså inte min personliga lista.

/M-J

Jag hade tid hos specialmödravården i onsdags och efter det besöket bröt jag ihop och har inte orkat med så mycket utan drog mig undan...
Vi hade tid för ultraljud och bedömning ang eventuell igångsättning. Vår bm på mvc hade sagt att man brukar få igångsättning denna dag (41+0) när man genomfört IVF, då man oftast kämpat länge för att bli gravida och är mer oroliga då...
UL visade, precis som vi visste att det skulle göra, att tösen där inne mår finemang. Bra. Efter det fick vi sätta oss i korridoren och vänta för att prata med en BM.
När hon väl kom reste jag mig och trodde självfallet att vi skulle gå in till henne och prata men näädå. Hon frågade istället ute i korridoren hur jag mår. Jag svarade att jag mår fysiskt bra men psykiskt dåligt. Mmm hon lyssnade inte utan pratade vidare om annat, förklarade att jag haft en normal graviditet och att man då vill avvakta med igångsättning men att hon skulle prata med läkaren som bestämmer. Så hon försvann igen. När hon väl kom tillbaka sa hon att läkaren bedömt att det fanns ingen anledning att sätta igång mig än och att de bara vill mitt bästa. På måndag 20/5 vill de att jag ska komma tillbaka för att bm då ska undersöka om det hänt nåt på mig, om kroppen börjat göra sig redo. Jag sa att det hade det juh redan eftersom jag var 3cm öppen med mjuk tapp den 10/5 när jag undersöktes och fick hinnsvepning (vilket de hade vetat om de kollat min journal?) men att jag vet helt säkert att några egna värkar kommer jag inte helt plötsligt få då jag hittills inte känt nåt och min mamma inte heller har fått egna värkar utan har fått sättas igång med värkstimulerande dropp. Ja nej men det är inte ärftligt tycker hon då. När det passar sjukvården säger de att förlossningen kan va ärftlig och att kvinnan känner sin egen kropp bäst men när det inte passar dem är det inte alls så, märkligt.
Hon vill inte alls prata vidare utan frågar om jag är nöjd såhär, koll på måndag och eventuell igångsättningsbedömning på nytt på onsdag 22/5. Hon ser på mig att jag inte är nöjd och svarar åt mig "egentligen inte". Jag säger "nej" och går sedan därifrån.
Så jävla besviken på bemötandet!!!
Hade kunnat ta som svar att vi fick vänta om det hade framförts på ett vettigt sätt efter en diskussion med oss då man faktiskt lyssnat på vad patienten har att säga!
Självklart vill jag också mitt bästa så det argumentet från bm kändes bara löjligt. Däremot om de verkligen tänkte på mitt bästa borde de åtminstone ha lyssnat på vad jag hade att säga!?
För det första så tycker jag att det är bedrövligt att prata med patienter i en korridor! Ska jag behöva stå där och blotta mig för andra patienter!? Hon frågar mig där ute hur jag mår och hoppas antagligen att jag inte ska våga säga nåt annat än bra eftersom det känns rätt utlämnande..!? Och så var det också delvis. Knappast så man vill gå in på några detaljer och öppna sig där när det 2m ifrån sitter en annan familj med sin nyfödda bebis! Dock kände jag mig tvingad att iaf försöka få fram att jag inte mådde så bra psykiskt. Men det valde juh bm att totalignorera! Vad är det för dålig sjukvårdspersonal som frågar hur man mår och skiter i svaret, som struntar i när en patient försöker tala om att denne mår psykiskt dåligt! Nån följdfråga eller intresse för vad/hur jag menade kunde juh vara på sin plats kanske. Att ta patienten på allvar? Tänk om jag hade gått ut och slängt mig från bron efteråt...
Sen undrar jag hur i helsike en läkare som aldrig pratat med, träffat eller ens sett mig ska bedöma att det inte finns anledning till igångsättning? Hen kollade alltså bara på pappret från UL och bedömde att barnet mådde bra i magen och tog beslutet att "för mitt eget bästa" avvakta. Känns för mig inte som jag fanns med i beräkningen alls där iofs utan att beslutet var grundat endast på barnet och på hur de brukar agera. Inte ett individbaserat beslut alltså!
Efter det där besöket kände jag mig ganska respektlöst behandlad, ignorerad och kränkt.
Nu gick jag inte och slängde mig från bron efteråt men däremot la jag mig i min säng och bölade. Att bli bemött respektfullt som en vuxen människa och bli lyssnad på är det minsta jag förväntar mig av sjukvården men nu tappade jag helt förtroendet för personalen på Södertälje sjukhus som inte alls hade något intresse av att höra vad jag som patient hade att komma med utan agerade bara efter standardförfarande? Jag är en enskild individ tack! :o(
Hade förväntat mig ett besök där vi fått sitta i ett rum och pratat med bm/läkare. Att de lyssnat på vad vi hade att säga och därefter tagit ett beslut grundat på mig/oss som enskilda individer, baserat på just vår situation. Att beslutet kanske/förmodligen hade blivit samma som nu är mindre relevant.
Detta bemötande var under all kritik och spädde också mer på irritationen från tidigare besök på förlossningen då vi träffat en läkare som helt irrelevant började snacka om gud (!!?) och talat till en på ett sätt så man kännt sig dumförklarad efteråt. Det har jag försökt att förbise och helt enkelt hoppats på att man ska slippa se honom sen när det väl är dags. Men när det blir fler personer på samma sjukhus som visar sig vara en besvikelse för oss så blir det svårare att bara svälja och hoppas på annan personal nästa gång...
Nu har jag stort beslutsångest för om vi såhär i sista sekunden skall byta sjukhus/förlossning eller hålla oss kvar!?
I Huddinge där vi genomgått fertilitetsbehandling har vi fått bra bemötande från personalen men det är å andra sidan inte alls samma personal som jobbar på själva förlossningen så det säger väl egentligen inte så mycket ändå? Vi känner inte alls till förlossningen på det sjukhuset vilket innebär en stressfaktor för oss och det är dessutom längre bort att åka dit och vi har varken körkort eller bil.
I Södertälje har vi träffat 2 bra personer på förlossningen, en bm och en läkare, men vad är oddsen att just dessa jobbar när vi ska föda? Men vi känner till stället nu vilket innebär mindre stress för oss och det är endast 700m hemifrån!
Vet inte hur man ska resonera... :oS
Sen känner jag inte alls för att ens gå tillbaka på måndag och träffa den där barnmorskan igen.... Så ringa å boka tid på Huddinge istället? Eller ringa till Södertälje och kräva ny tid med annan bm? Eller bara svälja och gå dit..? :oS
Ja besvikelse och beslutsångest...

/M-J

Jag orkar inte mer, orkar inte vänta, orkar inte med sjukvården längre... Nu checkar jag ut och går i ide. Kommer det mot förmodan nån bebis nån gång föder jag hemma för jag tänker fan inte gå tillbaka till de där jävla människorna som inte ens lyssnar på en, noll förtroende där nu... Tack för mig!

/M-J

Yey ny vecka!? V42 nu.
Eller fy fan, vem vill gå så långt i en graviditet, inte jag iaf...
8 dagar över tiden nu... :o(

Idag, snart, tid för ultraljud på spec.mödravården...

Aa just det, slänger in en bild från igår på "lilla" övertidsmagen.

/M-J

Idag har jag åter testat att promenera ut ungen men gissa vad - nej det fungerade inte idag heller, nada effekt.
Varit på stan och handlat, varit hos svärmor och fikat och så kollat lite på hockey och slutligen EUROVISION! Äntligen dags för årets höjdpunkt, Eurovision har dragit igång och första semin är över nu!
Danmark var vår förhandsfavorit redan, jag röstade och bidraget gick vidare. Bra.

Borde nog sova nu men fattar inte hur jag ska kunna få en blund inatt.
Imorgon bitti dags för specialmödravården och ultraljud...
Som kommer att sluta med många tårar och psykbryt för min del..?! :oS

/M-J

För en vecka sedan borde bebben ha tittat ut... Men icke! :o(
Visste jag något sätt att få igång förlossningen så skulle jag göra det men inget hjälper juh... Har nog dessutom provat det mesta, även fast man inte riktigt tror på't, testa kan juh inte skada liksom..?
Hoppet är väl det sista som lämnar människan sägs det? Men aa, hopp att något ska hända, här finns inte ens mycket kvar av den varan...
Kommer att få vara gravid för evigt!!?
Varje dag, timme, minut, sekund känns så ofantligt långa nu! Tiden kryyyyyyyyper fram... Och det känns som att man håller på att bli sinnessjuk!?
Jag måste tro på att vi imorgon på spec.mödravården skall bli beviljade igångsättning snarast, för jag klarar inte av att tänka något annat! Att gå ytterligare en vecka till, det finns inte med på min världskarta. Det går inte. Säger dom det imorgon är det nog bäst för dem att förbereda och ringa psykavdelningen redan innan... För då lär jag bryta ihop totalt!

/M-J

Nu är vår knodd också definitivt less på att vara fången i magen och vill ut! Det sparkas och bökas hejvilt utåt i sidan på mig. Nån är rejält sur nu! Ajaj säger mammas mage. Både hela rumpan buffas ut och ben och små fossingar sticker ut ibland, så mamma kan ta tag i dem.. ;o)
Om bara den där hinnan kunde spräckas och öppningen simsalabim därefter så vi kunde få mötas och pussas lite!!!
<3

/M-J

Ja Micaela fick komma hem från jobbet idag och följa med till sjukhuset för koll av bebis. Gjorde CTG och ultraljud. Allt var bra med bebis. Men det var juh inte vi som var oroliga utan hon på förlossningen som ville kolla. Sa till henne när vi kom in också att bebis nog bara sover. Ja säkert sa hon men att de ändå ville kolla. Jaha jaja...

Nu laddar jag mentalt för att kunna stå på mig på onsdag morgon när vi har tid hos spec.mödravården. Ska fan kräva att få igångsättning då! Ser ingen anledning till varför vi inte skulle kunna få det då om man nu erbjuds det i v 41 när man gjort IVF! Då borde vi juh få det liksom!

/M-J

Så jäkla frustrerar nu så visste inte vart jagskulleta vägen! Typ klättra på väggarna eller vad?!!
Jag som drar mig från att kontakta sjukvården lyftetelefonen till slut och ringde förlossningen!!!!! Jag!!!!! :-O
Förklarade att jag var så frustrerad så jag inte vet vart jag ska ta vägen snart och undrade om man inte kan få hjälp att fortskrida? Att jag i fredags hos bm var öppen 3cm och att inget händer och att jag tvivlar att jag kommer få egna värkar! Att min mamma inte fått det när hon fött. Och att jag redan är över med 6 dagar.
Hon sa att det inte är ärftligt. Och att de villvänta 2v och kolla om det kommer igång av sig själv. Och så ställde hon massa frågor... Om vattnet gått, nej. Om jag har värkar, NEJ sa jag juh. Osv. Och sen frågade hon om jag känt bebisen. Sa inte än idag men igår! Och nu vill hon att jag ska komma in på koll av bebisen! Suuuuck, det var inte därför jag ringde!

/M-J

Still nada. Och som sagt, lär inte utveckla något eget värkarbete... Blä. Men överraska mig gärna! Med vattenavgång eller smärtsamma värkar, vad som, bara kom igång...
Så jävla sugigt också att frugan åkt till jobbet nu. Vi skulle juh vara föräldralediga nu vare tänkt!!!!

/M-J

Ja lillebror och Sanna fick sig nummer två idag, en lillebror till Loui!
Jättekul! Men jag vill ha egen bebis också för sjutton!!!!!

Pratade med mamma idag. Och tydligen gick hon över tiden och fick bli igångsatt med värkstimulerande dropp. Tydligen får hon inga egna värkar.
Och det verkar som att det samma gäller mig! :oS
Fyfan asså. Vill ha ut bebis nuuuuu!!!!

På onsdag har vi juh en tid på specialmödravården 09:00 för ultraljud och planering av igångsättning.
Vår BM berättade nu sist vi var hos henne att om man gjort IVF (som vi gjort) så har man rätt till igångsättning tidigare! Dvs vecka 41 istället för 42. Det är juh på onsdag!!! Så ska banne mig försöka stå på mig/oss då och kräva att få den där igångsättningen snarast!!!
Visst det är tråkigt dålig timing iom att det är semifinal 2 på torsdag och på lördag Eurovisionfinalen! Och jag är juh en riktig Eurovisionnörd!!!!!! Dessutom är det VM-final på söndag och dagarna innan såklart också matcher... Och Mickis vill juh gärna se dem. MEN vi har pratat om det, om huruvida då vill ha igångsättning iaf eller vänta till nästa vecka och vi är rörande överens om att VI VILL HA UT BEBIS ASAP!!! Så som sagt får vi försöka stå på oss på onsdag och kräva den där igångsättningen! Hoppas vi klarar det, vi är juh såna mesar båda två! Speciellt bär det kommer till sjukvården... :o(
Vi vill inte vänta ytterligare en vecka från onsdag... Hell no. :o(

I övrigt idag?
Vi, jag och frugan, har suttit på balkongen och lapat sol. Nu är vi röda som kräftor.
Jag förmodligen blek som en eskimå imorgon igen, medan frugan kommer att vara brun som en bajskorv. Hon blir juh det på ca 5 sekunder alltid, så jävla fubbigt!
Just nu är vi iaf rödbrända! I ansikte, på armar, hals, urringning, kanske lite ben. I övrigt likbleka. Sexigt.
Vi fick lyssna på en massa helikoptersurrande också. Två rån i Södertälje idag.
Sen så har vi haft Jenny och Martin över på middag. Fick en present till bebisen också, två par strumpor som Jennys mormor stickat! Gulligt. :o)
Synd bara att nån bebis aldrig kommer vilja kika ut tydligen...

/M-J

 

Nej ingen action för oss inatt - men för M&S tydligen som är inne på förlossningen nu!
Här är värkarna försvunna så antar att dom snodde dem... Kul att det kommer bebis! Men jag vill juh ha en att snooza på!!! Vill också!!!

/M-J

Det var lugnish puckish idag, inga direkta känningar... Tyvärr.
Har varit förbi jobbet och lämnat in mina nycklar ochhämtat alla mina shoes som jag hade i skåpet. Till vilken glädje vet jag inte för får ändå inte på mig dem nu! Plus att det fanns vinterskor kvar där...
M&S har varit på middag här och kollat film. Vi har försökt mana bebisarna att titta fram men varken deras eller vår ville det. Envisa jävlar.
I slutet av deras besök fick jag plötsligt ont i ryggen och blev stel och svag i hela kroppen. Gick på toa och det bara strålade ner i vänster skinka och ben, ont. Sen gick det bara över!
Efter att de hade åkt hem fick jag igen ont i nedre delen av ryggen. Och jag tror att det kanske är svagare värkar jag kände. Men för svårt att mäta och klocka...
Nu har jag fortfarande ont i hela ryggen... Eller ont och ont men ja... Inte så jag tänker ta nå tabletter. Lagt mig ner i sängen och ska försöka sova istället.
Hoppas på att vakna av värkar eller vattenavgång (som vanligt) men det lär säkert bara vara vanligt ryggont nu..?
Får hur som helst sova ensam inatt, då frugan ska övernatta på soffan. Jag har låtit för mycket senaste två nätterna så hon vill få lite sömn nu. Jag erbjöd mig att ta soffan men det fick jag inte.

Håll tummarna nu för action inatt!
Det är dags.
Är juh för fasiken i tionde månaden liksom!!! 5 dagar övertid nu...

/M-J

Inget mer under kvällen igår än mensvärk, lite mer kännbar än innan men inte så jag behövt värktabletter eller nåt.
Drack lite hallonbladste och smällde i mig en färsk ananas på kvällen. Man får väl försöka hjälpa till så gott man kan... ;o)
Sovit hela natten, ganska länge! :-O Men är ändå trött!? Kroppen kanske försöker säga åt mig att vila ut ordentligt? Eller så jobbar den hårt utan att jag känner och fattar det!?
Vaknade iaf och har mindre mensvärk än igår eller så har jag vant mig? :oS
Akut hungrig! Både igår och idag har hungern bara slagit till! Starving verkligen! Kanske kroppen laddar nu och behöver mycket energi!!?
Jag hoppas och längtar efter att få ONT! Så man vet att det börjar bli dags.
Det här fjantandet gör mig förvirrad bara... Och bekymrad. Är rädd att jag ska inte känna nåt ordentligt förrän jag är vidöppen och det blir panik in för att slippa föda hemma!
Verkar iaf som att jag har en väldig skonsam men typ världens längsta (?) latensfas!?
Kan vi inte gå in på den aktiva fasen snart och förhoppningsvis börja känna mer!!?
Latensfasen ska juh va upp till 3-4cm och sedan ska den aktiva fasen följa väl?
Men ja....

/M-J

Hemma från MVC. Det bästa besöket där hittills och det sista.
Fick mig en hinnsvepning! :o) Och undersökning av tappen. Tappen har mjukats upp och jag är tydligen redan öppen hela 3cm!!! ;o)
Sen så fick vi en tid till onsdag till specialmödravården för ultraljud och planering av eventuell igångsättning därefter. Men förhoppningsvis behöver vi inte nyttja den tiden...
Nu får vi se om hinnsvepningen påverkar nåt... Och/eller om kroppen fortsätter att avancera mot förlossningsstadiet... Håll tummarna! ;oP

/M-J

Efter hockeyn igår kväll var det dags att lugna mamsens nerver lite, så ringde till förlossningen och rådfrågade. Och fick självfallet därefter ta en tripp ner dit också för koll eftersom isvatten och omskakande av magen inte fick igång bebisen... Så delar av gårkvällen och natten spenderades på förlossningen uppkopplad till CTG.
Hjärtljuden uppenbarade sig direkt och var normala men inga rörelser kunde vi få fram. Inte förrän de fick ta och shocka kiddon med nån buzzer, hahah... Sen blev det lite mer liv i luckan. Jäkla sömntuta som bara sover och sover...
Hade ett antal sammandragningar också under tiden jag hade maskinen uppkopplad. Men det är väl inte så farliga sammandragningar direkt, uppåt 46 bara gav den utslag på, pendlade från typ 5 och uppåt.
Ultraljud nummer 8 fick vi nu också, pust. Av en fumlig herre med darriga händer... :oS
Allt var iaf bra med ungen... Och när jag till slut kom hem och däckade nån gång efter ett så sov jag som en stock! Ja som sagt så behövde nerverna lugnas! Vaknade bara när frugan petade på mig, för hon har knappt sovit nåt inatt eftersom jag låter som en ångvält... :oS

Önskar jag kunde säga att jag nu är utvilad efter att äntligen ha fått sova men tyvärr hade jag inte tid att sova alltför många timmar inatt så näää...
Vi gick upp tidigt imorse båda två trötta som as och nu sitter vi på frugans jobb... Hon jobbar, jag ska fixa klart mitt ansökningsbrev till en skola.
Sen har vi en massa andra ärenden senare, som att pumpa barnvagnsdäck och besöka MVC...

/M-J

Man är juh inte speciellt tuff. Snarare en riktig tönt. Denna morgon/förmiddag har spenderats i sängen bölandes. Mycket känslor och tankar kombinerat med riktigt ordentliga hormonsvallningar och rejäl sömnbrist tar på en.
Men till slut kom jag upp ur sängen och vi har handlat, lagat mat, ätit tacos med svärmor och nu är det hockeytime plus en Hello Kitty-burk späckad med lösgodis som gäller.
Hormonerna, sömnbristen och allt annat ligger fortfarande just under ytan men jag försöker sansa mig...

/M-J

Orkar inte med alla tankar och oro nu. Det är tankar och känslor som man hade förra våren efter missfallet som återkommer nu. Hopplöshet, uppgivenhet. Är det inte meningen, kommer vi aldrig få barn, har man blivit lurad och snuvad på konfekten igen...
Tungt. Jobbigt.
Dessutom är det alltför lugnt där inne i magen numera. Gör inte saken bättre.  

På det andra privata saker...

I övrigt har jag skitont i ryggen vid skulderbladet på höger sida. Känns som nåt låst sig. 

Inatt har jag haft svagt molvärk på sidorna hela natten. Dock inte så man tror nåt är på gång eller så det ska va tillräckligt för att käka värktabletter. 

På morgonen nu så började det att värka i underredet med, Igen. Men samma där, bara svagt så helt säkerligen bara övergående Och knappast ökande som man skulle önska sig. 

En bild på rejält sned mage igår kväll.

/M-J

Enligt egen föreställning så skulle förlossningen påbörjas på nåt sätt ikväll, vattenavgång eller värkar... Men nu såhär på eftermiddagen känns det föga troligt att det kommer att ske va...
Är så frustrerad!
Försöker göra andra saker, tänka på annat, men det kommer till en konstant... Att vi har passerat BF-datumet och att bebisen BORDE ploppa ut när som helst... Men att det inte verkar ske!
Sen börjar liksom oron smyga sig på mig mer och mer... :o(
Alltså inte oro för smärta, just bring it on. Utan oro för bebisen!!! Mår den verkligen bra..!? :oS kommer allt gå bra? Är det inte meningen att vi ska få barn..? Såna tankar som jag verkligen inte vill ha nu!!!
Usch, vet inte hur man ska kunna hantera det här eviga väntandet! Och är evigt less på alla som tycker man är fånig som inte fattar att den kommer när den vill och som tycker att ytterligare nån dag spelar ingen större roll... Ni får tycka och känna vad ni vill men ni vet inte vad jag känner och har inte exakt samma erfarenheter och bagage som mig, så ni kan inte veta! Jag har väl rött att känna vad jag känner för sjutton! Ch eftersom jag känner som jag gör nu så kan det väl respekteras bara, så var tysta snälla... Jag är redan tillräckligt frustrerad som det är!
Håller på å klättra på väggarna snart och skulle nog lätt kunna lägga mig ber på sängen och bara böla. Frustration, oro och hormoner är inte nån bra kombo. Idag är det illa. Blä.

Har iaf lyckats knopa ihop personligt brev/ansökningsbrev idag till en utbildning. En chansning att söka det men ja...

/M-J

Då går vi in i vecka 41 då.
Och 1 dag övertid blir det...
Åå vad kul, not!

Ny countdown?
14 dagar till eventuell igångsättning!? OM man nu kommer få det vid två veckors övertid alltså... Det vet vi juh inte ens säkert än... :oS

Åå det är så frustrerande att bara gå och vänta. Att inte veta nåt... :o(

/M-J

Kvällens nöje blev att köra hemmaspa.
Körde även fotbad på frugan. Hon är så bortskämd! Detta preggo fixar badet åt henne och sitter sedan höggravid på golvet och filar hennes fötter, torkar och smörjer in... Bortskämd I say! ;o)

/M-J

Idag har jag suttit inne vid datorn halva dagen och skrivit CV. Med balkongdörren öppen. Till slut blev det alltför varmt och svettigt dock, så jag blev illamående och var tvungen att gå och lägga mig ner en stund!

På eftermiddagen var det dags att leta mig ut, så tog en 50min promenad till frugans jobb, i stekande solsken. Tänkte att jag skulle jobba med tyngdkraften och försöka få ut ungen - men nää ingen vilja att komma ut och hälsa...

Vi tog sen en sväng ner på stan och käkade glass i solen, satt på uteservering och tog några öl/alkoholfria drinkar, handlade i mataffären, käkade på Donken och promenerade hem sedan.

Nu ligger frugan och glor på hockey och jag sitter här och känner att jag håller nästan på att avlida för att jag är så jäkla proppmätt, inte kul!

3,5h återstår av dygnet och vi kan lugnt konstatera att det inte kommer att hinna bli någon förlossning idag. Inget på gång. Vi kommer alltså att gå över tiden!
Kan juh hoppas att jag har någon slags sjätte sinne och att jag anat rätt när jag sagt att jag trodde att förlossningen skulle sätta igång den åttonde, dvs imorgon....
Men numera har jag tappat hoppet helt och tror inte att det nånsin kommer komma igång av sig själv utan igångsättning....

/M-J

Dagen för beräknad födsel är här!
100% av graviditeten skall vara avklarad...
Men vilket antiklimax!
Inget, absolut nada, kommer att hända... Vad är det vi räknat ner till... :oS

/M-J

Mensvärk! Mina sidor värker. Konstant molvärk. Men vi vet juh att det kommer att gå över inatt. Inget kommer att sätta igång. Ever.
Imorgon BF, dvs om drygt en halvtimme!
Har försökt förklara för knodden ikväll att hyreskontraktet bara var för 9 månader och därmed går ut om drygt 24h. Därefter ärdet vräkning som gäller. Och därmed dags för lillen att börja göra sig redo att komma ut! Tror vi att det lyssnas och lyds där inne? Njaeee... Knappast va...

/M-J

Vilket gult runt klot tror ni lyser starkast på vår balkong, solen eller preggot..!? ;oP

Åå vad jag önskar att man kunde åtminstone sola ordentligt nu när solen tittar fram men nej... Måste skydda magen. Och kan inte varken sitta eller ligga bekvämt på nåt sätt... Dessutom lär jag säkert drabbas av pigmentfläckar! Men ja vad ska man göra, lite sol vill jag faktiskt få njuta av...

/M-J

Nu är det måndag iom att det är efter midnatt... Och därmed bara EN enda dag kvar till BF!
Plus 14 till igångsättning..,

Lugn dag. Kände nåt ytterst lite imorse men det försvann... Så nu äre stendött igen. Inget verkar va på gång här inte!

Jenny gissade fel angående när bebisen skulle komma, 5/5. Ingen bebis kom.
Lelle har gissat 6/5, så håller tummarna nu för att hon ska få rätt, att ett mirakel skall ske och att det ploppar ut bebis under måndagen.... Mmm sure att det kommer att hända... Ever... :oS

/M-J

Innan läggdags igår kändes det juh en massa saker i kroppen... Och han stråla ut lite smärta ner i benen med...
Men undernatten har jag dock sovit och tyvärr har det såklart avtagit med allt.
Var på toa två gånger under natten och kissade och då var det hur lugnt dom helst. Blä.

Konstigt det här va... Hur störd är man egentligen på en skala från 1-10 när manfantasierar om att få smärtor som gör att man ligger i fosterställning och grinar..!? ;o)
Men nu längtar jag liksom efter att det ska sätta igång så vi äntligen skall få träffa vårt så efterlängtade barn!!!!
So bring the pain on!

/M-J

2 dagar kvar till BF.
Och idag har Jenny gissat på att knodden skall titta ut. Hon får gärna få rätt för vår del...
Kom ut, kom ut...

/M-J

Ikväll känner jag att magen håller på och drar ihop sig. Och barnet är igång och bökar. Känt ett lätt tryck i baken också. Och höfterna, bäcken, rygg och nedre delen av magen ömmar lätt. Det känns även som ett vispande i underlivet, som att en arm ska sticka ut när som. Och det ilar till i underlivet ibland. Om man inte är på sin vakt hela tiden kan det bli risk för att jag ska kissa på mig när det plötsligt ilar eller vispar till där! Underlivet är ömt för övrigt och bär jag kissat känns det som att hela underredet ska ramla ner i toaletten!
Jag hoppas juh på att det förbereds nu inför nåt men tror tyvärr inte det är dags än. Inget som gör ont än, bara obehagligt på sin höjd.
Håller dock förstås både tummar å tår för att det ska sätta igång helst inatt redan!
Men ehhm fat chance typ..

/M-J

Idag 3 dagar kvar till BF...

/M-J

Igår var sista ordinarie besöket på MVC.
Fattar inte riktigt vad jag skulle dit å göra egentligen, hela besöket kändes så menlöst.
Gick inte heller några svar ang igångsättning eftersom hon tyckte detvar förtidigt att tänka på det. Det tycker inte jag. Är väl lika bra att ställa sig in på övertid!? Och jag vill juh gärna ha fakta och info om hur det funkar med övertid och igångsättning här, helst lite innan så man vet! Men nähe... Fr.o.m. v 41+0 så ska vi iaf inte träffa vår barnmorska längre utan specialmödravård...
Ett besök till hos BM innan dess, nästa fredag, inbokat. Vad man nu ska dit å göra... Hoppas att nån kommit ut innan dess!

/M-J

Sista veckobilden? Kan man juh hoppas på... men vi får se....
Nu stramar magen iaf ordentligt!
Stor bebis där inne nu. Och stark! Har sparkat i sidan på mig och uppåt mot revbenen hela dagen. Trögo som inte fattar att utgången fortfarande är neråt!!!

/M-J

It is a major countdown now...
5 dagar kvar till BF!
Vid två veckors övertid är det nu 19 dagar kvar till igångsättning..?

/M-J

Idag har vi käkat lunch ute med svärmor, suttit på uteservering, hängt i lekpark med Loui, käkat middag ute med densamme och hennes päron och så kollat på fotboll/film - ja gissa vem som kollade på fotboll och vem som hellre tittade på film...

Första maj.
Ja tänk att det äntligen faktiskt är maj! Känns overkligt. Känns inte som det är möjligt att det verkligen är maj nu.
Denna månad ska det ske!? Vi ska få barn!?

Många tankar i mitt huvud...

Vissa är sådana som man "inte får tänka" men som jag hört ändå är rätt vanliga...

Som att jag nu får lite panik över tanken på att vi ska få barn. Känns lite sorgligt. Vi kommer inte att vara bara vi två längre! Barnet kommer alltid att finnas där! Och ska tas hänsyn till. Inget spontant dra iväg på vad som helst, göra vad vi vill när vi vill det...
Så får man väl inte känna nu, speciellt inte om man kämpat och längtat...
Fast det är nog naturliga känslor såhär inför en så stor förändring i ens liv! Lite panik liksom.

Kommer frugan älska barnet mer än mig? Kommer hon att älska mig på samma sätt efter förlossningen som innan? Kommer hon att se på migmed samma ögon? Kommer hon att äcklas av mig efter att ha bevittnat en äcklig förlossning med väldigt osexiga och vidriga inslag!? Kommer hon att se mig som en tjej, sin fru, något åtråvärt eller kommer jag bara att vara en mamma sen i hennes ögon?

Kommer barnet älska mig lika mycket som min fru? Hon har mycket bättre hand om barn än mig, mer naturlig fallenhet..? Hon är mycket mer älskvärd än mig. Kommer jag verkligen bli nå vidare morsa?

Kommer vi verkligen att kunna älska vårt eget barn lika mycket som vi älskar Loui? Det är så svårt att kunna tänka att en sådan kärlek ska kunna finnas/uppstå för någon mer. Loui är så speciell - hon är min brorsdotter, hon är det första barn jag/vi haft sådan nära relation till och kontakt med, vi har följt henne sedan hennes födsel, sett henne växa och vi har nog tagit henne lite extra till oss och kompenserat mot vår egen barnlöshet.

Känns ikväll också lite sorgligt att tänka på att graviditeten snart är över! :'o(
Konstigt va... Det samtidigt som man längtar efter att knodden skall titta ut.
Samtidigt som alla konstiga funderingar och panikkänslor...

Ja det var lite av allt som flyger runt i mitt huvud....

För övrigt hann jag aldrig med någon tur förbi förlossningen igår för CTG trots lugn bebis i magen. Men lyssnade däremot med dopplern hemma och hjärtat travade på där inne. På kvällen igår stack det sen ut en liten fossing i sidan på mig... Och ikväll har fossingarna fortsatt att trycka ut på höger sida och mot höger revbenen.
Tror att nån där inne kanske är lite trög och missuppfattar vart utgången finns!? Ett tips - fel håll, du ska rakt nedåt! ;o)

/M-J

Då har vi nått vecka 40 då!
Och om man ska gå efter BF-datum är vi alltså inne på sista graviditetsveckan! Med bara 6 dagar kvar till BF.
Men det kanske blir övertid sen..!?

/M-J