Jag har inte slutat blogga. Och jag lever än. Barnet mår bra, hoppas jag iaf. ;o) Men däremot har jag denna första vecka i vår dotters liv varit helt slut! Sömnbrist delux. Nån natt ammade jag konstant, andra nätter har jag helt enkelt inte kunnat slappna av. Jag bara tittar på henne, vår guldklimp (eller som jag kallar henne "kulta", "pikku kulta", "äitin kulta" osv). Även när jag försöker att inte glo på henne så är jag på helspänn. Sömnbristen gör sitt naturligtvis! Så jag måste lära mig att koppla av lite...
Rapporterar bättre om allt när jag är lite piggare.
Kan iaf säga att jag blir helt jäkla kär i denna lilla tös om och om igen! Finns inget finare!
<3

/M-J

Som det även syns på bloggen var jag uppe och kollade på Eurovision till sent i lördags. Sedan bloggade jag om det och vi gick och la oss.
Svärmor som skulle sova hos oss sa skämtsamt (?) vid läggdags "väck mig sen när ni åker iväg till förlossningen". Och det sista jag själv sa till frugan innan jag somnade var "tänk om hon vill komma ut nu när mamsen fått se Eurovision!?"...
Jag somnade därefter och frugan låg i sängen och kollade på en serie med hörlurar i öronen. Efter ca 45 min väcker hon mig med frugan "vad är det?" Då har jag legat och sagt ajajaj i sömnen! Min första riktiga värk!!! Jag vaknar och säger "jag vet inte. Jag känner mig konstig". Direkt därpå känner jag en liten forsning! "Jag tror vattnet gick!?" Eller? Jag ställer mig snabbt upp och då kommer det mer! Japp, vattnet gick!
Skyndar in på toa och sätter mig. Lämnar spår också. Och inser att vattnet är rött! Alldeles blodigt! :oS
Ringer förlossningen och de tycker att vi ska komma in.
Vi promenerar (!!) därefter til sjukhuset, jag läckandes, hahah...
På sjukhuset kollar de vattnet och konstaterar också att det är det som gått och att det är blodigt. Därefter görs en massa andra undersökningar och vi blir kvar inlagda.
En lång och sömnlös natt och dag följer... Med värkar, värkstimulerande dropp, smärtor, smärtstillande, pain from hell och slutligen belöningen...
Söndag 19 maj 16:01 halkar vår mer än efterlängtade dotter Elwin ut!
Trots övertid är hon en pyttemänniska på endast 3210gr och 50cm men alldeles perfekt och underbar! Frugan fällde många glädjetårar när vår kära Elwin äntligen såg dagens ljus!
Själv var jag helt färdig och fick ligga kvar och sys i nästan 1,5h... :oS

Vår dotter ville visst bara vara snäll mot ena mamsen som är Eurovisionfreak och väntade till direkt efter det spektaklet (årets höjdpunkt på TV). Mot andra mamsen kände hon inte för att vara lika snäll, så Micaela missade VM-finalen...
Dock så var det ovanligt mycket liv i magen redan tidigare under lördagen när det var semifinal mellan Sverige och Finland. Men inte så man fattade vad som skulle ske, även om jag påpekade några gånger för frugan att ungen försökte skrämma mamsen att tro att Eurovision skulle missas... ;o)

/M-J

I år körde vi verkligen på grannlandsröstning här. Alla vi gillade alla nordiska bidrag! Hallelujah! ;o)
(Nej jag bryr mig inte om land när jag väljer favvon. Har aldrig gjort det. Jag hejar alltid på bästa bidraget oavsett vilka som sänt det! Det är musiken som ärviktigast, patritiosm kan fara å flyga!)
Mina personliga favoriter i år var dock Danmark och Norge!
Men av röstsammanställningen här fick vi gemensamt fram Danmark som vinnare!
Och ja, Danmark vann juh hela tävlingen också! ;oD
Postar en bild nedan på sammanställningen av våra röster, alltså inte min personliga lista.

/M-J

Jag hade tid hos specialmödravården i onsdags och efter det besöket bröt jag ihop och har inte orkat med så mycket utan drog mig undan...
Vi hade tid för ultraljud och bedömning ang eventuell igångsättning. Vår bm på mvc hade sagt att man brukar få igångsättning denna dag (41+0) när man genomfört IVF, då man oftast kämpat länge för att bli gravida och är mer oroliga då...
UL visade, precis som vi visste att det skulle göra, att tösen där inne mår finemang. Bra. Efter det fick vi sätta oss i korridoren och vänta för att prata med en BM.
När hon väl kom reste jag mig och trodde självfallet att vi skulle gå in till henne och prata men näädå. Hon frågade istället ute i korridoren hur jag mår. Jag svarade att jag mår fysiskt bra men psykiskt dåligt. Mmm hon lyssnade inte utan pratade vidare om annat, förklarade att jag haft en normal graviditet och att man då vill avvakta med igångsättning men att hon skulle prata med läkaren som bestämmer. Så hon försvann igen. När hon väl kom tillbaka sa hon att läkaren bedömt att det fanns ingen anledning att sätta igång mig än och att de bara vill mitt bästa. På måndag 20/5 vill de att jag ska komma tillbaka för att bm då ska undersöka om det hänt nåt på mig, om kroppen börjat göra sig redo. Jag sa att det hade det juh redan eftersom jag var 3cm öppen med mjuk tapp den 10/5 när jag undersöktes och fick hinnsvepning (vilket de hade vetat om de kollat min journal?) men att jag vet helt säkert att några egna värkar kommer jag inte helt plötsligt få då jag hittills inte känt nåt och min mamma inte heller har fått egna värkar utan har fått sättas igång med värkstimulerande dropp. Ja nej men det är inte ärftligt tycker hon då. När det passar sjukvården säger de att förlossningen kan va ärftlig och att kvinnan känner sin egen kropp bäst men när det inte passar dem är det inte alls så, märkligt.
Hon vill inte alls prata vidare utan frågar om jag är nöjd såhär, koll på måndag och eventuell igångsättningsbedömning på nytt på onsdag 22/5. Hon ser på mig att jag inte är nöjd och svarar åt mig "egentligen inte". Jag säger "nej" och går sedan därifrån.
Så jävla besviken på bemötandet!!!
Hade kunnat ta som svar att vi fick vänta om det hade framförts på ett vettigt sätt efter en diskussion med oss då man faktiskt lyssnat på vad patienten har att säga!
Självklart vill jag också mitt bästa så det argumentet från bm kändes bara löjligt. Däremot om de verkligen tänkte på mitt bästa borde de åtminstone ha lyssnat på vad jag hade att säga!?
För det första så tycker jag att det är bedrövligt att prata med patienter i en korridor! Ska jag behöva stå där och blotta mig för andra patienter!? Hon frågar mig där ute hur jag mår och hoppas antagligen att jag inte ska våga säga nåt annat än bra eftersom det känns rätt utlämnande..!? Och så var det också delvis. Knappast så man vill gå in på några detaljer och öppna sig där när det 2m ifrån sitter en annan familj med sin nyfödda bebis! Dock kände jag mig tvingad att iaf försöka få fram att jag inte mådde så bra psykiskt. Men det valde juh bm att totalignorera! Vad är det för dålig sjukvårdspersonal som frågar hur man mår och skiter i svaret, som struntar i när en patient försöker tala om att denne mår psykiskt dåligt! Nån följdfråga eller intresse för vad/hur jag menade kunde juh vara på sin plats kanske. Att ta patienten på allvar? Tänk om jag hade gått ut och slängt mig från bron efteråt...
Sen undrar jag hur i helsike en läkare som aldrig pratat med, träffat eller ens sett mig ska bedöma att det inte finns anledning till igångsättning? Hen kollade alltså bara på pappret från UL och bedömde att barnet mådde bra i magen och tog beslutet att "för mitt eget bästa" avvakta. Känns för mig inte som jag fanns med i beräkningen alls där iofs utan att beslutet var grundat endast på barnet och på hur de brukar agera. Inte ett individbaserat beslut alltså!
Efter det där besöket kände jag mig ganska respektlöst behandlad, ignorerad och kränkt.
Nu gick jag inte och slängde mig från bron efteråt men däremot la jag mig i min säng och bölade. Att bli bemött respektfullt som en vuxen människa och bli lyssnad på är det minsta jag förväntar mig av sjukvården men nu tappade jag helt förtroendet för personalen på Södertälje sjukhus som inte alls hade något intresse av att höra vad jag som patient hade att komma med utan agerade bara efter standardförfarande? Jag är en enskild individ tack! :o(
Hade förväntat mig ett besök där vi fått sitta i ett rum och pratat med bm/läkare. Att de lyssnat på vad vi hade att säga och därefter tagit ett beslut grundat på mig/oss som enskilda individer, baserat på just vår situation. Att beslutet kanske/förmodligen hade blivit samma som nu är mindre relevant.
Detta bemötande var under all kritik och spädde också mer på irritationen från tidigare besök på förlossningen då vi träffat en läkare som helt irrelevant började snacka om gud (!!?) och talat till en på ett sätt så man kännt sig dumförklarad efteråt. Det har jag försökt att förbise och helt enkelt hoppats på att man ska slippa se honom sen när det väl är dags. Men när det blir fler personer på samma sjukhus som visar sig vara en besvikelse för oss så blir det svårare att bara svälja och hoppas på annan personal nästa gång...
Nu har jag stort beslutsångest för om vi såhär i sista sekunden skall byta sjukhus/förlossning eller hålla oss kvar!?
I Huddinge där vi genomgått fertilitetsbehandling har vi fått bra bemötande från personalen men det är å andra sidan inte alls samma personal som jobbar på själva förlossningen så det säger väl egentligen inte så mycket ändå? Vi känner inte alls till förlossningen på det sjukhuset vilket innebär en stressfaktor för oss och det är dessutom längre bort att åka dit och vi har varken körkort eller bil.
I Södertälje har vi träffat 2 bra personer på förlossningen, en bm och en läkare, men vad är oddsen att just dessa jobbar när vi ska föda? Men vi känner till stället nu vilket innebär mindre stress för oss och det är endast 700m hemifrån!
Vet inte hur man ska resonera... :oS
Sen känner jag inte alls för att ens gå tillbaka på måndag och träffa den där barnmorskan igen.... Så ringa å boka tid på Huddinge istället? Eller ringa till Södertälje och kräva ny tid med annan bm? Eller bara svälja och gå dit..? :oS
Ja besvikelse och beslutsångest...

/M-J

Jag orkar inte mer, orkar inte vänta, orkar inte med sjukvården längre... Nu checkar jag ut och går i ide. Kommer det mot förmodan nån bebis nån gång föder jag hemma för jag tänker fan inte gå tillbaka till de där jävla människorna som inte ens lyssnar på en, noll förtroende där nu... Tack för mig!

/M-J

Yey ny vecka!? V42 nu.
Eller fy fan, vem vill gå så långt i en graviditet, inte jag iaf...
8 dagar över tiden nu... :o(

Idag, snart, tid för ultraljud på spec.mödravården...

Aa just det, slänger in en bild från igår på "lilla" övertidsmagen.

/M-J

Idag har jag åter testat att promenera ut ungen men gissa vad - nej det fungerade inte idag heller, nada effekt.
Varit på stan och handlat, varit hos svärmor och fikat och så kollat lite på hockey och slutligen EUROVISION! Äntligen dags för årets höjdpunkt, Eurovision har dragit igång och första semin är över nu!
Danmark var vår förhandsfavorit redan, jag röstade och bidraget gick vidare. Bra.

Borde nog sova nu men fattar inte hur jag ska kunna få en blund inatt.
Imorgon bitti dags för specialmödravården och ultraljud...
Som kommer att sluta med många tårar och psykbryt för min del..?! :oS

/M-J

För en vecka sedan borde bebben ha tittat ut... Men icke! :o(
Visste jag något sätt att få igång förlossningen så skulle jag göra det men inget hjälper juh... Har nog dessutom provat det mesta, även fast man inte riktigt tror på't, testa kan juh inte skada liksom..?
Hoppet är väl det sista som lämnar människan sägs det? Men aa, hopp att något ska hända, här finns inte ens mycket kvar av den varan...
Kommer att få vara gravid för evigt!!?
Varje dag, timme, minut, sekund känns så ofantligt långa nu! Tiden kryyyyyyyyper fram... Och det känns som att man håller på att bli sinnessjuk!?
Jag måste tro på att vi imorgon på spec.mödravården skall bli beviljade igångsättning snarast, för jag klarar inte av att tänka något annat! Att gå ytterligare en vecka till, det finns inte med på min världskarta. Det går inte. Säger dom det imorgon är det nog bäst för dem att förbereda och ringa psykavdelningen redan innan... För då lär jag bryta ihop totalt!

/M-J

Nu är vår knodd också definitivt less på att vara fången i magen och vill ut! Det sparkas och bökas hejvilt utåt i sidan på mig. Nån är rejält sur nu! Ajaj säger mammas mage. Både hela rumpan buffas ut och ben och små fossingar sticker ut ibland, så mamma kan ta tag i dem.. ;o)
Om bara den där hinnan kunde spräckas och öppningen simsalabim därefter så vi kunde få mötas och pussas lite!!!
<3

/M-J

Ja Micaela fick komma hem från jobbet idag och följa med till sjukhuset för koll av bebis. Gjorde CTG och ultraljud. Allt var bra med bebis. Men det var juh inte vi som var oroliga utan hon på förlossningen som ville kolla. Sa till henne när vi kom in också att bebis nog bara sover. Ja säkert sa hon men att de ändå ville kolla. Jaha jaja...

Nu laddar jag mentalt för att kunna stå på mig på onsdag morgon när vi har tid hos spec.mödravården. Ska fan kräva att få igångsättning då! Ser ingen anledning till varför vi inte skulle kunna få det då om man nu erbjuds det i v 41 när man gjort IVF! Då borde vi juh få det liksom!

/M-J

Så jäkla frustrerar nu så visste inte vart jagskulleta vägen! Typ klättra på väggarna eller vad?!!
Jag som drar mig från att kontakta sjukvården lyftetelefonen till slut och ringde förlossningen!!!!! Jag!!!!! :-O
Förklarade att jag var så frustrerad så jag inte vet vart jag ska ta vägen snart och undrade om man inte kan få hjälp att fortskrida? Att jag i fredags hos bm var öppen 3cm och att inget händer och att jag tvivlar att jag kommer få egna värkar! Att min mamma inte fått det när hon fött. Och att jag redan är över med 6 dagar.
Hon sa att det inte är ärftligt. Och att de villvänta 2v och kolla om det kommer igång av sig själv. Och så ställde hon massa frågor... Om vattnet gått, nej. Om jag har värkar, NEJ sa jag juh. Osv. Och sen frågade hon om jag känt bebisen. Sa inte än idag men igår! Och nu vill hon att jag ska komma in på koll av bebisen! Suuuuck, det var inte därför jag ringde!

/M-J

Still nada. Och som sagt, lär inte utveckla något eget värkarbete... Blä. Men överraska mig gärna! Med vattenavgång eller smärtsamma värkar, vad som, bara kom igång...
Så jävla sugigt också att frugan åkt till jobbet nu. Vi skulle juh vara föräldralediga nu vare tänkt!!!!

/M-J

Ja lillebror och Sanna fick sig nummer två idag, en lillebror till Loui!
Jättekul! Men jag vill ha egen bebis också för sjutton!!!!!

Pratade med mamma idag. Och tydligen gick hon över tiden och fick bli igångsatt med värkstimulerande dropp. Tydligen får hon inga egna värkar.
Och det verkar som att det samma gäller mig! :oS
Fyfan asså. Vill ha ut bebis nuuuuu!!!!

På onsdag har vi juh en tid på specialmödravården 09:00 för ultraljud och planering av igångsättning.
Vår BM berättade nu sist vi var hos henne att om man gjort IVF (som vi gjort) så har man rätt till igångsättning tidigare! Dvs vecka 41 istället för 42. Det är juh på onsdag!!! Så ska banne mig försöka stå på mig/oss då och kräva att få den där igångsättningen snarast!!!
Visst det är tråkigt dålig timing iom att det är semifinal 2 på torsdag och på lördag Eurovisionfinalen! Och jag är juh en riktig Eurovisionnörd!!!!!! Dessutom är det VM-final på söndag och dagarna innan såklart också matcher... Och Mickis vill juh gärna se dem. MEN vi har pratat om det, om huruvida då vill ha igångsättning iaf eller vänta till nästa vecka och vi är rörande överens om att VI VILL HA UT BEBIS ASAP!!! Så som sagt får vi försöka stå på oss på onsdag och kräva den där igångsättningen! Hoppas vi klarar det, vi är juh såna mesar båda två! Speciellt bär det kommer till sjukvården... :o(
Vi vill inte vänta ytterligare en vecka från onsdag... Hell no. :o(

I övrigt idag?
Vi, jag och frugan, har suttit på balkongen och lapat sol. Nu är vi röda som kräftor.
Jag förmodligen blek som en eskimå imorgon igen, medan frugan kommer att vara brun som en bajskorv. Hon blir juh det på ca 5 sekunder alltid, så jävla fubbigt!
Just nu är vi iaf rödbrända! I ansikte, på armar, hals, urringning, kanske lite ben. I övrigt likbleka. Sexigt.
Vi fick lyssna på en massa helikoptersurrande också. Två rån i Södertälje idag.
Sen så har vi haft Jenny och Martin över på middag. Fick en present till bebisen också, två par strumpor som Jennys mormor stickat! Gulligt. :o)
Synd bara att nån bebis aldrig kommer vilja kika ut tydligen...

/M-J