Cola! En kärleksförklaring?
Äntligen!
Äntligen har jag börjat kunna dricka Cola (Zero) igen!
Nej det är inte nyttigt men jag gillar juh det. Jag skiter i om jag KAN få cancer av sötningsmedlet blablabla, det kan man av allt nuförtiden.
Hur som, när jag blev gravid så ändrades smaklökarna drastiskt och Colan började smaka vidrigt! Allt kolsyrat nästan vart äckligt, eller faktiskt typ allt drickbart! Vanligt vatten också! :o/ Kan tala om att detta var rätt jäkla jobbigt för man måste juh dricka någonting!!! En stor ångest varje gång jag var i affären och handlade, försöka gissa sig till vad jag skulle eventuellt kunna få i mig för dricka just den dagen. Det var förstås olika dricka som smaklökarna accepterade olika dagar. Det som funkade oftast var juice, ibland cider (givetvis alkoholfri) och nån gång nån sockerdricka eller annan läsk. Aldrig Cola.
Vilan smakade bara äckligt, nästan mögligt!?! :oS
Efter aborten/missfallet så började smaklökarna att återgå till det normala... men just Cola har jag inte kunnat dricka. Nu har jag tyckt att det smakat för mycket kola!!! Sötsliskig kola bara, Blä!
Men igår kväll, ja då hallelujah, fick sug att dricka Cola igen och det gick! Inte lika gott som det brukade vara en gång i tiden men gott iaf! Vilken lättnad!
Låter kanske dumt. Men det är en sån lättnad bara när man ska handla dricka hem att veta vad man gillar och kan få i sig! Och att kunna köpa en sort som både jag och Micaela gillar.
Lättnad! :o)
Fast juice, BRAVO apelsinjuice (utan äckligt fruktkött! Ja jag är som ett litet barn!), det är alltid bäst! Mmmm... :o)
Men nu gläds jag åt ett kärt återförenande med Colan! ;o)
/M-J