Ja, läkaren jag skulle till på vårdcentralen var försenad till jobbet, en halvtimma. Och när hon kom såg hon knappast ut att ha bråttom, även om man tycker att hon kunde låtsats som att hon skyndade sig iaf. Sedan svarade hon i sin privata mobiltelefon när jag var inne hos henne, utan att ens ursäkta sig. Underbart.
Hon sa att jag såg trött ut, vilket inte var konstigt med tanke på att jag blev sådär småyr och svag när jag satt där och väntade på henne.
Hon tryckte lite på min mage. Och jag sa vart det var det gör ont. Sedan var hon klar med det och sa inget mer. Frågade bara om jag hade feber, vilket jag inte tror att jag haft. Har visserligen varit lite varmare än vanligt men skulle inte riktigt vilja klassa det som feber. Hon sa då bara att feber tyder på en infektion. Det visste jag redan. Sedan sa hon inget mer om det och kollade inte tempen heller.
Hon lyssnade på mitt hjärta och tog pulsen. Pulsen var lite hög - vilket hon sa att antaglien berodde på att det överkompenserade för lågt blodtryck, eller nåt sånt. För att balansera. Jag vet inte.
Och så kollade hon blodtrycket, vilket var precis som jag trodde lågt. Hon gav tipset; När du känner dig yr kan du lägga dig ner med fötterna högre upp. Vilket jag redan visste. Men javisst kan väl prova med det på jobbet. :oS
Sedan skickade hon mig för att lämna blodprov. Hon trodde, precis som jag själv tror, att jag även har järnbrist. Vi får se, hon skulle ringa mig på fredag.
Tjejen som tog blodprov var mycket snäll och duktig. Pratade och lugnade en - jag var juh redan yr sen innan och är dessutom nålrädd. Kändes inget. Bra! :o)
Efter vårdcentralen tog jag och Jenny vägen förbi affären, handlade lite och promenerade hemåt. När jag kom uppför trappan hem var jag helt slut!! La mig ner. Orkeslös.

Undrar vad det är med min mage. Det känns typ som jag hade genomgått någon sorts magoperation. Kan inte beskriva bättre än så. Obehagligt som fan.

Fick lov att ringa min chef, som inte svarade. Så har messat istället om att jag behövde vara hemma lite mer. Kan juh inte gå till jobbet och riskera svimma där.
Hon tyckte jag skulle vara hemma resten av veckan och repa mig helt.
Jag har dubbla känslor om det. Förlorar juh pengar på det. Men behövs nog, kan vara skönt om inte annat att slippa stressen att bli bättre snabbt så jag kan gå och jobba.

Men jag känner mig patetisk.
Som bara ligger hemma och mår dåligt. Ähh kan inte förklara...
Nu ska jag kolla klart på Greys anatomy. Ett avsnitt kvar, sen är jag ikapp!! :o)

/M-J