Jag kom till en insikt här nu häromdagen.
Inget jag egentligen ens funderade på utan det bara slog mig.
Varför sånt smygande, hymlande, smusslande... hemlighetsmakeri... vara rädd för vad man råkar säga, vem man råkar springa på på fel ställe osv.
Varför ska vi dölja att vi fått börja inseminera och dra vita lögner om det.
Varför ska vi hemlighålla att jag faktiskt blev gravid på andra försöket.
Varför får inte folk veta att jag (förmodligen?) fått missfall.
Varför är det så hemligt att vi ska fortsätta försöka bli med barn så fort det är möjligt igen.
Och om det inte funkar, so what om folk vet det. Det är inte så att vi gjort något fel eller att det är något fel på oss. Det har vi gjort otaliga undersökningar för att komma fram till att fallet inte är. Det är TYVÄRR sånt som händer och det är rätt vanligt att få missfall, samt att man kanske inte råkar bli gravid på varevig ägglossning.
Vad gör det om folk vet att vi har det tufft nu.
Folk får väl istället ha förståelse då. Och kanske förstår de oss bättre då om de vet vad som pågår.
Det känns bättre med öppna kort.
Så jag kommer att ta bort lösenordsskyddet på min blogg nu igen och den som råkar hitta tillbaka hit igen får väl göra det och läsa om vad som pågår i våra liv om de nu vill och är intresserade.
Detta betyder inte att jag kommer börja skrika ut högt på Facebook om varenda personlig detalj i våra försök att bli med barn - utan att vi helt enkelt inte orkar bry oss om att försöka hålla detta hemligt längre. Varför skulle vi...
Det är vad jag tänker och känner...

/M-J