Ok, så besöket på sjukhuset igår då...
Det gick precis som förväntat. Inte positivt.
Även om de hela tiden vill försöka påminna oss om att det är iaf positivt att vi nu vet med facit i hand att jag KAN bli gravid. För då bör jag kunna bli det igen på de försök vi har kvar att göra.
Graviditeten finns kvar, dock inget levande foster. Oförändrat läge alltså. :o(
Och den ser inte ut att vilja komma ut av sig själv utan trivs tydligen bra där inne, så då måste den få sig en skjuts ut då. Läkaren tyckte att en medicinsk abort var det bästa alternativet nu, vilket innebär att jag fick med mig hem 4 små papperspåsar med olika mediciner. Dels tabletter som ska göra att jag får kraftiga sammandragningar och min kropp skall skjuta bort graviditeten, dels en massa starka värktabletter av olika slag - eftersom detta förmodligen kommer att vara väldigt smärtsamt. Och viktigt - man får inte vara ensam hemma när man genomför detta!
Eftersom vi har någonting planerat redan för ikväll, sedan länge länge, så antar jag att vi får utföra aborten på lördag, dvs imorgon. OM jag vågar. Vilket jag inte alls är säker på!
Jag inbillar mig att en skrapning inte är lika smärtsamt som en medicinsk abort. Och även om så är det iaf en läkare som gör det och som övervakar det hela om något skulle gå fel... :oS
Jag hatar verkligen att ta mediciner. Jag tar inte ens vanliga receptfria värktabletter direkt lättvindigt utan drar mig för det in i det sista. Så att göra något sådant här... :o/
Och hela grejen, man ska inte behöva utsättas för något sådant här - när det jag/vi allra helst av allt vill ha är en bebis, att då behöva genomgå en abort! Vilket hån!!

Under sjukhusbesöket så var det inte lika jobbigt som sist, för nu visste vi juh vad som väntade. Och på hemvägen kändes det relativt lugnt. Men såklart kommer känslorna ikapp och på kvällen sen var det melt down för mig.
Vi kommer inte att få vår bebis i år heller trots allt. :o(
Och den här aborten är sjukt läskig. Jag är rädd och vet inte om jag klarar av att genomföra det. Det här måste nog falla på det värsta jag någonsin gjort! (Om jag nu mot förmodan kommer att klara av att göra det.)

/M-J

För övrigt är jag fundersam och orolig också över att jag på internet nu läst att man kan göra medicisnsk abort tom vecka 9 i graviditeten - vilket jag juh passerat.
Å andra sidan så har juh graviditeten stannat av innan vecka 9, även om vi nu passerat det.
Men läkaren borde väl veta bäst hoppas jag..!?
.