Nästan exakt 3 timmar tog det. Men nu har det börjat blöda.
Thanks for the info, jag vet. Men jag skriver juh som vanligt mest för min egen skull, som minnesanteckningar. Men sen kan det kanske vara av intresse för någon som eventuellt någon gång sitter i samma eller iaf liknande sits...

Mickis är rädd för att jag ska börja blöda onormalt mycket och typ förblöda.
Jag är inte lika rädd längre. Frustrationen sköt bort det...
Nu hoppas jag mest bara att ALLT ska komma ut också, så jag inte behöver gå på skrapning OCKSÅ!
Joo förresten, är rädd för att behöva se klumpar.... :oS

För övrigt är nog vår katt den sämsta katt som finns!?
Ska inte djur känna på sig när det är något fel på någon!!? Och då typ förskjuta den!?
Hon borde juh då känna att det är något fel på mig, jag blöder ut något dött!
Men nej. Hon vill bara mysa med mig.
Å andra sidan kanske hon är bästa katten ever!?! Hon skiter i't och vill bara vara nära mig! ;o)

/M-J