Söndag kväll, total melt down. :o(
Orkar inte mer. Det tär på en alldeles för mycket det här. :o(
Den som inte själv är i samma sits kan omöjligt förstå! Vill man inte ha barn kan man inte förstå, har man redan barn kan man inte förstå... Ni förstår inte hur det är att vara ofrivilligt barnlös!
Uppmaningar om att leva i nuet och att det ordnar sig hjälper inte! Det kanske inte ordnar sig! Den som kan ligga hemma och knulla och försöka förstår inte heller! Vi har ETT försök per menscykel och har ett begränsat antal försök på oss!!! Nu har vi dessutom förbrukat ALLA våra inseminationer och får inte göra fler! Ni kan omöjligen förstå stressen av detta om ni inte råkar va i den sitsen själva! Nu har vi ETT ENDA försök kvar!
Ett IVF... Som innebär att jag antagligen måste börja ta hormoner nu också, som att jag inte är ett känslomässigt vrak redan... :oS Hur ska detta gå...
vi känner oss uppgivna och ledsna. Tilltron till att vi någonsin kommer att lyckas att bli gravida igen och få vårt barn är typ nere på noll...
Söndagskvällen tillbringade jag med att grina. Kul...

/M-J