Inte så glad just nu.
Dom har inte ringt upp från sjukhuset, så vi får gå även den här helgen utan att veta hur det var med mina ägg och om huruvida vi kan och hinner börja med inseminering kommande cykel. Besviken. :o(

Och så fyller finaste Loui ett år idag, vilket inte gör saken bättre.
Alltså älskar juh den där lilla krabaten som fan och hon är typ världens sötaste och underbaraste - men hon är juh inte vår!!! Och vi vill juh också ha en lika sockersöt varelse hos oss att mysa med dagarna och nätterna i ända!
Så "lite" bitter blir man. Så trötta på väntandet och ovissheten.
Men jag ska samla mig till imorgon till lillfians 1-årskalas och pussa ihjäl henne (nästan). Nu dock är jag ensam hemma och tycker att jag har rätt att va en liten bitterfitta som är lite lessen i ögat...

Vi bara väntar och väntar och väntar....

/ M-J