FÖRLOVNING ♥
Iväg på jobb åter igen då... även fast jag känner mig rätt sjuk... :o/
Det ser vackert ut utanför porten, ölplatta bland all annan skräp. Ja grannen hade juh också fest igår - IGEN. Glömde jag nämna igår att han eller nån av hans polare pissade från balkongen också..!? :oS
Jobbet går väl smärtfritt - men jag är väldigt nervös...
för den hemliga överraskningen jag planerat (ett bra jävla tag, typ nån månad)
har jag tänkt på att utföra imorgon... kanske...? 
Det är iaf skönt att komma hem efter jobbet och få kramas en massa!
Och som tur är har jag börjat känna mig lite friskare igen... redan!? :oS
Har handlat på rasten på jobbet, så påbörjar middagen.
Blir Micaelas favorit - tortellinigratäng med fetaostsallad. :o)
Dukar mysigt. 
Och så känner jag att jag vill göra det NU. Inte imorgon.
Så när älsklingen sätter sig till bords säger jag att jag har en present till henne.
Så hämtar jag den/dem. Två små askar och ger till henne.
Hon öppnar en av dem och det är en ring i den.
Då ställer jag mig på knä famför henne.
"Så här då. Vill du gifta dig med mig?" Hahah, blev så jäkla lame!
Men ni skulle hört!!! Jag kunde knappt prata för rösten skar sig! Hela jag skakade också!
Så nervös! Och så känslosamt, går inte att förklara! ;o)
Hon blev glad. Och hon sa Ja! ♥ :oD
Och vi kramades och pussades sen i typ femhundra år ungefär!
Och jag trädde på henne den otroligt fina fancy LEGO-ringen jag köpt åt henne (och en till mig med).
Sen tyckte jag att vi kanske skulle äta upp maten med, så vi satte oss till bords igen till slut. ;o) 
Jag tyckte att ringen jag köpte till henne var passande - för hon älskar LEGO. :o)
Här har hon på sig sin nya ring! :o) 
Jag har på mig min, likadana. :o) 
That is some big rock, huhh..!? ;oP
Nej, vi ska inte ha LEGO-ringar som förlovningsringar.
Tanken var att jag inte ville köpa ringen på egen hand, för jag vill att vi båda skall ha nåt vi kommer att känna oss bekväma med i längden - och därför tycker jag att vi ska gå och välja ut dem tillsammans! :o)
Men jag ville ändå ha en ring att fria med! Det ska juh va ordentligt när det är på riktigt! ♥ ;o)
Eftersom jag inte lyckades få fram allt jag ville säga då när jag friade så fick jag säga det sen efteråt istället. Att jag älskar henne och vill leva resten av våra liv tillsammans. ♥
Shit vilken spänning som släppte efter att jag äntligen gjort detta.
Det är jobbigt att planera och fundera och inte kunna säga något till nån kan jag tala om!! Och att den jag helst ville prata med var den jag minst kunde göra det med! Kan juh inte direkt få stöd från den man skall överraska! Heheh... ;o)
Tilläggas skall väl kanske att jag hade övervägt en MASSA olika sätt att göra det här på... men till slut föll det på detta för att
- jag ville att det skulle vara intimt och mysigt. En privat stund.
- jag ville göra det när jag verkligen kände för att fråga. Rätt stund.
- jag visste att Micaela absolut inte ville ha något offentligt frieri.
Japp, vi hade pratat om det här innan.
Det var juh faktiskt så att vi glidit in på det här ämnet allt oftare och oftare.
Så det var nog ingen större överraskning för henne att jag vill gifta mig med henne, för jag visste juh att hon ville gifta sig med mig (ändå var jag nervös, hahah) - för att vi som sagt glidit in på detta och hon mer eller mindre sagt det flera gånger. Men jag är envis och har försökt avstyra dom praten, för jag ville ha ett riktigt frieri! Det skall göras på riktigt, så det så! ;oP
Hon vart juh dock förvånad över att JAG faktiskt gjorde det, frågade. Det trodde hon inte riktigt... Men jag är full av överraskningar serru... hihih...
Hey ho, vi ska gifta oss! Fatta!? ♥
>>> M-J
