Den hungriga prinsessan
Kanske spoilervarning... men skitsamma...
Hade visst glömt bort att skriva om den här boken som jag läste ut nu för ett litet tag sedan...
Den hungriga prinsessan av Christina Herrström.
Jag tyckte den var helt okej fram till typ de sista 50 sidorna eller så... för sedan kom det sån där outhärdlig tantsnusk m.m. igen!
Jag har inget emot sex, inget emot att läsa om sex, inget emot grova skildringar, inget emot kärlek... MEN när det är bara fjantigt tantsnusk och orealistiskt överromantiserat tantsnusk och dravel då blir jag bara besviken.
Generellt tantsnuskexempel: Vi låg med varann första gången och vi kom samtidigt... hur ofta har det hänt? Once in a million.
Kan man inte bara skriva något vettigt, realistiskt och ändå fint!? För jag står inte ut med tanter som skriver ut sina frustrationer och drömmar om evig kärlek och perfekt sex - och det bara känns som de inte har nån som helst clue. Bara drömmar från prinsessagor...
Kärlek kan juh vara bra utan att vara den stereotypa bilden som jag säkert inte behöver förklara för folk - för alla vet väl ändå om hur det SKA vara...
Allt skall vara pictureperfect jada jada... Inte typ han är dum i huvudet och gör mig galen men jag är så kär ändå och vill bara vara med honom! :oS
Och sex kan juh vara hur fantastiskt som helst utan att man måste just komma samtidigt. Känns som det där är mest en fantasibild från nån som inte upplevt bra sex någonsin...? Dessutom - sex är väl fan bra även när det inte är fantastiskt. Sex är fortfarande sex! ;o)
Och fan, saker och ting kan faktiskt vara perfekt utan att vara just PERFEKT. Fundera på den...
Jaja iaf...
Först kändes boken väldigt feministisk.
Typ, kvinnor tvingas anpassa sig efter männen. Förändra sig själva. Dalta och fixa och förlora sig själva.
Men den här tjejen Aurora, hon tänker inte finna sig i det...
...men i slutet så faller det hela ihop platt som en pannkaka. För då kan hon plötsligt inte fungera utan den nya mannen... WTF!? Och herregud, HAN räddar henne?! Kan inte hon rädda sig själv... Äähhh...
Blaha, besviken.
Inte för att jag är värsta feministen - men vaffan...
>>> M-J
Hade visst glömt bort att skriva om den här boken som jag läste ut nu för ett litet tag sedan...
Den hungriga prinsessan av Christina Herrström.
Jag tyckte den var helt okej fram till typ de sista 50 sidorna eller så... för sedan kom det sån där outhärdlig tantsnusk m.m. igen!
Jag har inget emot sex, inget emot att läsa om sex, inget emot grova skildringar, inget emot kärlek... MEN när det är bara fjantigt tantsnusk och orealistiskt överromantiserat tantsnusk och dravel då blir jag bara besviken.
Generellt tantsnuskexempel: Vi låg med varann första gången och vi kom samtidigt... hur ofta har det hänt? Once in a million.
Kan man inte bara skriva något vettigt, realistiskt och ändå fint!? För jag står inte ut med tanter som skriver ut sina frustrationer och drömmar om evig kärlek och perfekt sex - och det bara känns som de inte har nån som helst clue. Bara drömmar från prinsessagor...
Kärlek kan juh vara bra utan att vara den stereotypa bilden som jag säkert inte behöver förklara för folk - för alla vet väl ändå om hur det SKA vara...
Allt skall vara pictureperfect jada jada... Inte typ han är dum i huvudet och gör mig galen men jag är så kär ändå och vill bara vara med honom! :oS
Och sex kan juh vara hur fantastiskt som helst utan att man måste just komma samtidigt. Känns som det där är mest en fantasibild från nån som inte upplevt bra sex någonsin...? Dessutom - sex är väl fan bra även när det inte är fantastiskt. Sex är fortfarande sex! ;o)
Och fan, saker och ting kan faktiskt vara perfekt utan att vara just PERFEKT. Fundera på den...
Jaja iaf...
Först kändes boken väldigt feministisk.
Typ, kvinnor tvingas anpassa sig efter männen. Förändra sig själva. Dalta och fixa och förlora sig själva.
Men den här tjejen Aurora, hon tänker inte finna sig i det...
...men i slutet så faller det hela ihop platt som en pannkaka. För då kan hon plötsligt inte fungera utan den nya mannen... WTF!? Och herregud, HAN räddar henne?! Kan inte hon rädda sig själv... Äähhh...
Blaha, besviken.
Inte för att jag är värsta feministen - men vaffan...
>>> M-J
Kommentarer
Trackback