Konstigt hur man lärt känna sin kropp och sånt man aldrig tänkte på förut.
Imorse när jag vaknade kände jag från ingenstans att jag nog antagligen har ägglossning just nu..,
Hade ingen koll på dagar i menscykeln, skönt nog, då vi inte behövt hålla koll denna gång iom att det inte blir nån insemination eller nåt sånt i denna cykel. Men gick in och kollade i kalendern då. Och visst stämmer det, har antagligen ägglossning nu.

I början när man just börjat med fertilitetsbehandlingen så är det svårt att fatta när man läser om andra som haft problem säga att de behöver en paus. Men nu har man en helt annan förståelse! Visst, det man allra helst av allt vill ha är en liten bebis och det pronto! Men det här tär på en psykiskt så sjukt mycket. Tror att det är omöjligt att förstå eller ens föreställa sig om man inte själv genomgått det. Det är en sån press! Och så nej, inte den här gången heller...

Även om väntan i sig är stressande, man vill bara ha allt överstökat, komma till skott, så måste jag säga det...
Det har iaf varit skönt att slippa räkna dagar. Slippa kissa på stickor. Slippa vara beredd på att behöva åka in. Slippa pressen och allt annat. Bara vara en stund. En lugn stund. Andas ut lite. Samla kraft? Även om jag inte känner av några krafter kommande än... men det kanske kommer, har lite mer tid på oss innan det är dags igen...

/M-J