Mycket konstiga tankar?

Idag har vi käkat lunch ute med svärmor, suttit på uteservering, hängt i lekpark med Loui, käkat middag ute med densamme och hennes päron och så kollat på fotboll/film - ja gissa vem som kollade på fotboll och vem som hellre tittade på film...

Första maj.
Ja tänk att det äntligen faktiskt är maj! Känns overkligt. Känns inte som det är möjligt att det verkligen är maj nu.
Denna månad ska det ske!? Vi ska få barn!?

Många tankar i mitt huvud...

Vissa är sådana som man "inte får tänka" men som jag hört ändå är rätt vanliga...

Som att jag nu får lite panik över tanken på att vi ska få barn. Känns lite sorgligt. Vi kommer inte att vara bara vi två längre! Barnet kommer alltid att finnas där! Och ska tas hänsyn till. Inget spontant dra iväg på vad som helst, göra vad vi vill när vi vill det...
Så får man väl inte känna nu, speciellt inte om man kämpat och längtat...
Fast det är nog naturliga känslor såhär inför en så stor förändring i ens liv! Lite panik liksom.

Kommer frugan älska barnet mer än mig? Kommer hon att älska mig på samma sätt efter förlossningen som innan? Kommer hon att se på migmed samma ögon? Kommer hon att äcklas av mig efter att ha bevittnat en äcklig förlossning med väldigt osexiga och vidriga inslag!? Kommer hon att se mig som en tjej, sin fru, något åtråvärt eller kommer jag bara att vara en mamma sen i hennes ögon?

Kommer barnet älska mig lika mycket som min fru? Hon har mycket bättre hand om barn än mig, mer naturlig fallenhet..? Hon är mycket mer älskvärd än mig. Kommer jag verkligen bli nå vidare morsa?

Kommer vi verkligen att kunna älska vårt eget barn lika mycket som vi älskar Loui? Det är så svårt att kunna tänka att en sådan kärlek ska kunna finnas/uppstå för någon mer. Loui är så speciell - hon är min brorsdotter, hon är det första barn jag/vi haft sådan nära relation till och kontakt med, vi har följt henne sedan hennes födsel, sett henne växa och vi har nog tagit henne lite extra till oss och kompenserat mot vår egen barnlöshet.

Känns ikväll också lite sorgligt att tänka på att graviditeten snart är över! :'o(
Konstigt va... Det samtidigt som man längtar efter att knodden skall titta ut.
Samtidigt som alla konstiga funderingar och panikkänslor...

Ja det var lite av allt som flyger runt i mitt huvud....

För övrigt hann jag aldrig med någon tur förbi förlossningen igår för CTG trots lugn bebis i magen. Men lyssnade däremot med dopplern hemma och hjärtat travade på där inne. På kvällen igår stack det sen ut en liten fossing i sidan på mig... Och ikväll har fossingarna fortsatt att trycka ut på höger sida och mot höger revbenen.
Tror att nån där inne kanske är lite trög och missuppfattar vart utgången finns!? Ett tips - fel håll, du ska rakt nedåt! ;o)

/M-J




Follow Oh Mira

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0