Middag och häng hos J&T!

Jag orkar visst aldrig numera skriva om något annat än graviditeten eller innan det om försöken... Har varit så ett bra tag nu. Men antingen är jag nu när jag är gravid för trött för att orka det när vi hittat på nåt. Eller när jag jobbat. Eller så är/har jag varit för upptagen med att ja faktiskt göra saker istället gör att skriva. Som tex i somras, då for vi runt i landet och var i Köpenhamn... Men jag är osäker på om jagskrev nåt om varken Köpenhamn eller om Öland, Småland, Eskilstuna eller om Furuvik..!? Och sommaren innan vet jag att jag inte skrev nåt alls när vi gifte oss, för undervåren slutade jag juh att blogga helt i typ över ett halvår. Då reste vi juh till Mexiko ochNew York och sedan var det full rulle med bröllopsplanering och så bröllop och sedan semester...
Men man kanske skulle försöka skärpa sig. Inte för att jag tror det håller i sig... ;o)

I lördags var vi iaf bortbjudna påmiddag hos Jessie och Tobbe. :o)
Vi drack välkomstdrink (som förstås var alkoholfri för min del), umgicks, pratade, lagade och åt tacos, Mickis och Tobbe sjöng och spelade gitarr, övriga drack öl och jag vatten (gillar inte så mycket mer numera, absolut inte läsk) och så fick vi värsta goda efterrätten!
Det vartrevligt och blev sent!
När vi åkte hem på natten var det lite läskigt (vi är juh båda så hariga och speciellt på nya okända platser för oss) och obehagligt med alla fullamänniskor ute. Åtminstone jag var juh nykter.
Hemresan var lång och kändes ännu längre! Gravid trötter ville bara hem och sooova! Men kom inte hemförrän vid tre, snark!
Dagen efter på söndagen var jag HELT SLUT! Hela dagen helt död! Shit. Började nästan gråta när var tvungen att klä på mig så vi kunde handla på livs iaf. Fy fasiken. Kändes som jag sprungit maraton, gånger hundra!




Hhmm nej tänkte tydligen inte på att fota mig själv nåt. :oS 
 
För övrigt var detta nog första gången som vi var bortbjudna till ett annat gift par! Lite konstigt, man kände sig vuxen på nåt sätt... Eller nääfaktiskt inte, mer som att vi låtsades va vuxna. ;o) Fast bara när man tänkte på det, heheh... 
Inte så många vänner och bekanta i ens egen ålder som är gifta, konstigt nog. Menar, inte så vi är pyrunga längre. ;o) 
 
 
/M-J



Follow Oh Mira

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0