Inget den här gången heller? Jag orkar inte. Är helt matt. Nära till gråt hela tiden... I'm breaking down...
Känslokarusellen alltså... Den får inte ens beskriva. Pendlandet mellan hopp och förtvivlan... Till det att kroppen luras och man kan inbilla sig allt möjligt och drivas till vansinne rent ut sagt.
NEJ, jag kan inte låta bli att tänka på det och bara vara... OM jag hade kunnat det hade jag såklart gjort så. Jag är inte retarded. Men nej, det går inte ens att försöka förklara hur det känns...
Men du kan juh alltid bara försöka förstå istället även om du inte kan det riktigt...

/M-J